Sufism, kunskapens väg

"Ägna dig inte åt det du inte har någon kunskap om."

Den Heliga Koranen (17:36)


För nästan tvåtusen år sedan beskrev Platon i sin berömda Allegori om grottan, förvirringen i människans situation och tillståndet av "oavslutad utbildning." Han sade:

Du är fjättrad vid huvud och fötter från födseln mot den kalla väggen i din grotta, och sitter som hypnotiserad av skuggorna av en eld som du inte kan se. I din okunnighet tror du att skuggorna av riktiga människor och föremål som går förbi osedda bakom dig, är själva verkligheten. Bara när någon har befriat dig mirakulöst från dina bojor kan du vända dig om i smärta och protest och se din tragiska, vilseledda situation. Bara då börjar du se exakt vad det är som händer i grottan. Med lite mer ledning går du ut och ser det gröna gräset, den blå himlen, känner den friska luften och ser till slut den underbara solen. För att du ska kunna bli klar med din utbildning behöver du alltså en lärare.1

"Platon upptäckte från sina egna erfarenheter att han var en fånge i sina sinnen. Den här urgamla allegorin, ofta sedd som en abstrakt filosofisk koan, blir plötsligt enormt relevant när man förstår att man lever sitt liv i just en sådan grotta, den som sitter ovanför ens axlar: hjärnan. Den stora massan av protoplasma är källan och grunden till alla ens känslomässiga förnimmelser, minnen, känslor, lärande – kort sagt, alla de biokemiska, elektriska koderna. Och hur olika man än kan uppfatta verkligheten, lever man hela sitt liv i en värld av skuggor orsakade av sinnena, av vilka man skapar en begränsad och totalt förvriden verklighet av det som "finns." På ett rent bokstavligt sätt bor vi i en grotta." ²

"Modern vetenskaplig forskning inom många vetenskapsgrenar har utvärderat Platons liknelse. I Philip Hilts bok om det mänskliga minnet, skriver den vetenskaplige författaren om flera observationer om mänsklighetens grotta och de missförstånd och feltolkningar som den skapar. Han presenterar flera viktiga principer inom sufismen som man sällan hittar i vetenskapliga skrifter. Han har sagt att i vardagslivet beter vi oss som om vi har en tydlig och fullständig bild av världen omkring oss. Grundat på erfarenheter från våra begränsade sinnen föreställer vi oss en helhet, och tror att vi känner hela världen omkring oss."2

"Hilt påstår att eftersom det tar decennium, kanske sekler för att en radikalt annorlunda vision ska accepteras och bli etablerad, så måste det vara likadant för den här nya förståelsen vi försöker få.

Vetenskapsmän inom andra vetenskapsgrenar har också kommit fram till att mänsklighetens kunskap om verkligheten förblir dunkel och ofullständig. Kvantfysiken, till exempel, säger att mänskligheten inte känner verkligheten. Faktum är, sägs det, att vi inte ens kan föreställa oss den. Einsteins kollega, sir Arthur Eddington, som frammanar Platons bild, beskrev en gång mänsklighetens situation som "att se en skuggbild visa det välbekanta i livet." 2

Människan är bunden till sina sinnens begränsningar, och förblir i okunnighet om den sanna verkligheten om existensen, och tror att det bara är det vi ser, det vi kan höra, känna, smaka och lukta som existerar. Saker och ting är verkligen inte som de verkar vara! Genom att vi använder våra begränsade sinnen kommer vi inte att kunna känna vår verklighet. Enligt undervisningen i Oveyssis sufism skola är den mänskliga kroppen utrustad med en inbyggd mekanism, som underlättar för människan att gå till ett mer upphöjt tillstånd. Läraren som kallas "arifen" är den som leder människan till andlig upphöjelse och resan mot självkännedom. Han gör mänsklighetens utbildning fullständig.


1. Molana Salaheddin Ali Nader Angha, Sufism and Knowledge (Washington, D.C.: M.T.O. Shahmaghsoudi Publications, 1997), 18-19.